Vad läser man härnäst?

Kriminalromanen "Fruset Ögonblick" med Camilla Ceder lockar mest tror jag.
På tur står sedan "Niceville" med Catheryn Stocket samt "Vindens skugga" med Carlos Ruiz Zafón.
Lockar gör också "Fjäril i koppen" med Zinat Pirzadeh. Ja vi får se. Återkommer om några dagar....

Lyckan, kärleken och meningen med livet

Äntligen är denna bok färdigläst. Det tog sin lilla tid. Det är alltså en biografi av Elizabeth Gilbert. En amerikanska som är så knäckt efter skilsmässa från make, därpå en intensiv kärleksaffär, varefter hon blir dumpad och hon famlar i blindo och har stora bekymmer med sitt liv. Hon känner att hon måste göra ett bryt och bestämmer sig för en omfattande resa till Italien, Indien och Indonesien. Hon släpper alla måsten och bara njuter av god mat och det italienska språket och en allmänt skön tillvaro. Därefter vill hon utforska sin andlighet mera och ägnar sig åt meditation i Indien vilket inte är helt lätt. Dock efter stor envishet känner hon att hon behärskar meditationen och hon börjar läka sig själv. Hon har under hela sitt vuxna liv aldrig varit utan pojkvän men under denna tid vill hon prova att leva i celibat och försöka klara sig själv. När hon kommer till Bali är hon tillfreds med sig själv. Där söker hon upp en medicinman och lär sig om den balinesiska livsfilosofin. Resan slutar här och det är ett positivt slut på boken. I början av boken blir jag lite trött på henne och alla hennes problem med sina förhållanden och jag tänker nästan strunta i boken. Jag är glad att jag fortsatte för det är ändå en intressant bok om meningen med livet och det känns lite som att jag själv är med på resan ibland.

Gengåvan

17.40 satt jag hemma och insåg att vi var i desperat behov av regnjacka. Vad gör man? Åker till Intersport och pröjsar 500 spänn? Nej, inte idag. Det är tisdag, då är ju Gengåvan öppet. Jippie, jag kastar mig dit. 17.45 är jag där, (det stänger 18.00) river runt hysteriskt bland kläderna och hittar en ganska bra jacka. Känns nästan som ny. Slår till, men nu till saken, jag har ungefär två minuter på mig att titta bland böckerna. Jag nyper Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elisabeth Gilbert. Denna bok har ju filmats och jag har länge känt för att  läsa den. Föll även för  Sarahs Nyckel av Tatiana de Rosnay som tydligen är en av de bäst säljande författarna i Europa. Även denna har filmatiserats och visats på Skövde filmfestival förra veckan. För 10 spänn har jag några härliga bokstunder framför mig, tror jag i alla fall. Vi bokslukare har alltid nåt att se fram mot. Tur att man har blivit en sådan. Speciellt nu när höstmörkret kryper närmare...

Cecilia Samartin

Den här boken läste jag i somras. Egentligen en sorglig historia om en ung flicka i en liten by i Mexiko. Flickan föds med ett ovanligt födelsemärke och det präglar hela hennes barndom. Det som gör att man inte upplever boken som jobbig är att hon är så full av framtidshopp trots alla hinder. Den är också en sällsamt vacker prosa som gör att man njuter av att läsa boken. Lika bra som flyga drake, men inte lika tung.

När barnet lagt sig

Mikael Nykvists självbiografi "När barnet lagt sig" var lätt att ta till sig. Jag blev förtjust i karln när han spelade den där rejäle bonden i "grabben i graven brevid" och likaså den egensinnige sångaren i "Såsom i himmelen". Han skriver ganska självutlämnande men jag känner ändå att han håller inne med en hel del, och det är väl ganska sunt.  Han verkar ha haft en hygglig uppväxt med snälla adoptivföräldrar men sorgen över att ha blivit bortlämnad av sina biologiska föräldrar följer honom genom livet. Det är spännande att läsa om hur han spårar upp sina föräldrar  och hur han känner att vissa bitar av hans livspussel faller på plats.  Boken handlar också en hel del om hans stora passion för teatern. Det är en fin bok och han helt klart en intressant och begåvad person.

Mia Skäringer

Har precis läst hennes bok "dyngkåt och hur helig som helst". Det är hennes krönikor från tidningen Mama. Denna boken är sanslös. Flera gånger blev jag tvungen att skratta högt. Mia är verkligen ovanlig. Hon är så rak på sak att man baxnar. När jag nämnde för en jobbarkompis att jag läst denna bok sa hon direkt att hon avskyr titeln och vägrar läsa den. Jag har nog känt liknande, att den är provocerande. Men det är synd att inte läsa den och man borde nog anamma Mias sätt lite grand. Även om det inte alltid kan vara så lätt att vara hennes närmaste alla gånger. Fast man kan ju vara säker på var man har henne. Hon verkar vara den minst falska person jag kan tänka mig.

Igelkottens elegans

Jag har glömt att recensera Igelkottens elegans av franska författarinnan Muriel Barbery.
Jag blev tipsad av min goda vän M och hon är lite kräsen så jag tänkte att den  måste jag försöka läsa. Tursamt nog fick vår vikarie B  på jobbet tag på ett fint exemplar på loppis och jag fick låna den direkt.
Jag var lite tveksam under det första kapitlet. Undrade när det skulle bli bra. Men jag blev snart positivt överraskad och när jag läst ut boken kände jag stor saknad. Det var en ovanlig berättarstil och huvudpersonen i boken, en kvinnlig 54-årig parisisk portvakt, blir man bara mer och mer fäst vid. Det är sällan man snubblar över en sådan godbit till bok. Men den var stundtals lite tuff då jag tvingades till eftertanke. Ingen bok för latmaskar... Men jag undrar om jag inte borde ge betyget 10 av 10....

Jessica Andersson

Har precis läst ut "När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var".
Jag har läst någon recension om boken där man klagat på att det är fram och tillbaka med händelserna i boken. Jag tycker dock att det är mer realistiskt när det står så. Det är ju så ens egna minnen är, fram och tillbaka, man minns lite här och lite där, kanske i fel kronologisk ordning. Jessica beskriver hur hon försöker förstå sin mamma och det är sorgligt att läsa hur hon kämpar med det. Det finns väl ingen vettig förklaring på en sådan modersgestalt. Hon borde inte skaffat barn överhuvudtaget. Tänk vad föräldrar kan skada sina barn genom att de inte tar sitt ansvar. I detta fallet borde ju barnen omhändertagits tidigare och helst fått vara tillsammans. Hoppas ändå att Jessica framledes fortsätter att må bättre och kan förlika sig med sin barndom. Vissa cyniker säger ju att vi föräldrar  oftast förstör våra barn på ett eller annat sätt, men det Jessica och syskonen utsattes för, och många fler med dem, är hemskt att läsa om. Glädjande och tursamt för Jessica kommer hon ju till slut till ett bra fosterhem.