måndag 30 januari 2012

Stig Helmer

Denna film har jag nog glömt kommentera. Jag gillade den jättemycket. Jag har aldrig varit mycket för sällskapsfilmerna. Jag gick på denna film för att se något på juldagen.... Hade inga förväntningar och blev kanske därför så positivt överraskad. Satt bara och njöt av den stillsamma berättelsen om Stig Helmers uppväxt. Tillbakablickarna var bäst och det var härlig musik filmen igenom. Kanske inga asgarv men satt med ett konstant leende under hela filmen. Hört att många inte gillat den, men de hade nog felaktiga förväntningar gissar jag....Hur kan man ogilla den undrar jag....Seriöst???

Filmen Simon och Ekarna

Har precis varit och sett denna film. Det handlade om en pojke som växte upp i Sverige när andra världskriget härjade i Europa.  Det var intressant att se hur tiden här i Sverige skildrades. Den var verkligen välgjord och skådespelarna mycket trovärdiga. Bill Skarsgård i huvudrollen var helt suverän. Helen Sjöholm som hans mor likaså och många andra bra. Jag blev inte helt uppslukad av filmen och någon minut kändes filmen lite långsam. Men det kan bero på min polare som har en olägenhet att sucka ljudligt emellanåt, även om hon ändå gillar filmen....

söndag 29 januari 2012

Pocket "Svavelbröllop"

Hittade något som verkar vara  en godbit häromdagen. Barbara Vine, pseudonym för Ruth Rendell med boken "Svavelbröllop". Jag har bara läst 15 sidor men är redan helt uppslukad. Fasen också att det är Wallander ikväll. Borde ta boken och lägga mig bara i god tid. Hoppas den är lika bra som den verkar... Boken skrevs 1995 så det är inget nytt precis...

Eldvittnet av Lars Kepler

Det här var en otäck bok. Jag har tidigare läst "Hypnotisören" av samme författare och även  den var ganska fasansfull.  Jag tyckte dock den här var bättre. Det handlar om ett par mord som inträffar på ett ungdomshem för  flickor. Det är ganska många sanslösa sammanträffanden som gör att det inte känns så trovärdigt emellanåt.  Om man bortser från det är det välskrivet och spännande och det känns tråkigt nu att den är slut.

Thåström Stå aldrig still

När jag var 17 bast fick jag upp ögonen för Joakim Thåström. Han var sångare i Imperiet och jag och mina kompisar älskade dem. De åkte runt i folkparkerna och uppträdde. Thåström var tidigare känd som sångare i punkgruppen Ebba Grön. De hade jag aldrig fastnat för, var kanske för liten och oskyldig. Tung och poetisk rock var typiskt för Imperiet. Thåström var döläcker och sjöng med stark inlevelse. Boken handlar om olika intervjuer med Thåström under hela hans karriär. Det är ganska mycket upprepningar då många intervjuer handlar om samma sak. Ska Ebba Grön förenas igen? Vem är Joakim Thåström? Ja lite intressant var det att få veta lite mer om denne mytomspunne gamle punksångaren. Han är tydligt en väldigt rastlös person som har lätt för att bli uttråkad och man kan föreställa sig att han märks i ett rum bland många med sin rastlösa energi.  Jag känner mig lite som en gropie och jag undrar vad karln har för sig nu för tiden...Många sköna sånger har han gjort genom åren. Dynamiska "var e vargen" och "CC cowboys" var det som snurrade på skivtallriken "då".

Möten med Morrissey

Det här var en bok jag höll på med ganska länge. Jag har sedan några år tillbaka observerat denna artist och blivit framförallt frälst i en låt som heter  "you have killed me". Vet inte varför jag fastnat för just den, men ett tag spelade jag den dagligen. Någonting speciellt som tilltalade mig på något sätt. Jag har också förstått att han är en mycket egensinning artist så av den anledningen plockade jag med mig boken hem från bibblan. Boken bygger på intervjuer som en journalist och fan gjort av honom, Len Brown. På baksidan av boken beskrivs Morrissey  som en av Storbrittaniens största musikgenier.  Nu var det ett par månader sedan jag läste ut boken så jag kan inte redogöra så noggrant. Det jag minns är ändå att frågorna om Morrissey ständigt handlar om huruvida han är gay eller inte. Det har han tydligen aldrig svarat rakt ut på vilket har gjort honom svår att förstå sig på. Han började sin karriär som sångare i the Smiths och mycket handlar också om huruvida gruppen kommer förenas igen. Boken kändes lite tjatig och det är nog mest intressant för ett riktigt fan, men lite spännande var det. Speciellt intressant  att läsa om vilka artister som influerat honom. Black Cilla, Sandie Shaw och Marianne Faithful var bland annat namn som kom upp.