En brors berättelse

Om relationen till sin bror Jimi Hendrix, gitarrlegenden som så tragiskt dog 1970 endast 27 år gammal. Jag ska inte påstå att jag är något stort fan av Jimi, (det är min sambo som dyrkat denne sedan han var liten). Dock var han så karismatisk att  jag  inte kunnat undgå att fascineras av honom. Jag visste inte heller något om hans uppväxt i Seattle. Hans bror Leon har alltså tillsammans med Adam Mitchell skrivit boken. Det är en oerhört tuff tillvaro för Leon och hans 5 år äldre bror Jimi, eller som han alltid kallades, Buster. Föräldrarna skaffar många barn, festar och låter barnen gå vind för våg. Det är också mycket bråk och till slut flyttar modern. Det blir då problem vem som ska sköta om barnen, vissa får flytta till fosterhem, något barn dör, och det är Jimi och Leon som växer upp ihop. Fadern klarar dock inte riktigt av tillsynen av Leon som också blivit en riktig bråkstake och han får flytta runt till olika fosterfamiljer. Leon beskriver ändå ett mycket ömsint porträtt av sin bror. Jimi var tidigt både påhittig, kreativ och konstnärlig. När han råkade på en gitarr blev han helt begeistrad och ville inte göra något annat. Vi vet ju hur det slutade. Han blev en gudabenådad gitarrist och det är så sorgligt att han rycktes ifrån livet så tidigt. Jag gillade boken skarpt även om man inte vet hur mycket sanning som ligger bakom Leons ord. Han livnärde sig i många år på knarklangning, spel och hamnade sedan i ett eget knarkberoende. För några år sedan började han också spela gitarr och säger sig ha  hittat rätt nu. När man lyssnar på  honom på youtube så förstår man att det måste vara enbart pga sitt namn och släktskap med Jimi som han når framgång med det. Låter alltså inget vidare. Men det värmer att läsa om hur fint han beskriver sin bror.