Spill av Sigrid Combµchen

En författare får ett brev från en av sina läsare, Hedwig Langmark, som känt igen sig på ett fotografi i en av författarens böcker. Genom brevväxlingen och författarens egna efterforskningar växer en berättelse om Heddas liv som ung. Men mellan författaren och den gamla Hedda uppstår en dragkamp om hur och varför hennes liv blev som det blev. Så lyder beskrivningen av boken.

Den har hyllats ganska mycket och recensenter tycker att det är oerhört begåvat och genialiskt skrivet. Jag kan hålla med om att det är imponerande och vacker stil. Jag föredrar personligen lite mer klarspråk. Detta blir lite för rörigt. När man är mitt uppe i en spännande händelse så förs man tillbaka till nutid och ibland fattar jag inte vad som menas.  Jag är nog lite trött ibland så det kan bero på det. Det störde mig att det tog sådan tid att läsa boken, ibland ville jag sluta, men det gick inte heller. Egentligen skulle jag läsa den igen, för att se om jag får en annan bild. Men nu har jag annat som lockar så det får vara nu. Författaren beskriver "Heddas" liv under 30-talet i Sverige på ett mycket trovärdigt sätt. Det var största upplevelsen med boken.