Det behagliga med lördagar med Alexander McCall Smith

Det var länge sedan jag läste något med Alexander McCall Smith. Särskilt länge sedan något om filosofen Isabel i Edinburgh.
Det kändes som att träffa en efterlängtad vän igen. Man kan inte direkt påstå att det är någon stor handling.  Livet lunkar på i långsam takt för Isabel och hennes närmaste. Men rätt som det är händer det något lite dramatiskt på ena eller andra sättet som gör att Isabel får det hett runt öronen. Och tänker det gör hon mycket hela tiden, och lägger näsan i  blöt. Isabel har annars en mycket avundsvärd tillvaro med hemhjälp och är  helt ekonomiskt oberoende. Men  hon är också medveten om det och känner sig tacksam. Jag blir inspirerad av att läsa boken. Det är en skön stämning rätt igenom och jag blir på gott humör.  Hoppas det kommer en ny bok snart igen.